Republikanerna förlorar sin siste representanthusledamot från New England

Det verkar som att republikanen från Connecticut Chris Shays förlorat sin kongressplats till demokraten Jim Himes.
Republikanerna har nu förlorat sin sin sista representant i representanthuset från New England, där de brukade ha en hyfsat stark ställning. En regel i amerikansk politik säger att ett konkurrenskraftigt parti på nationell nivå måste kunna få politiker valda i alla delar av landet, så det här är väldigt dåliga nyheter för republikanerna.
Å andra sidan finns det fortfarande två republikaner från New England i senaten, då Susan Collins vunnit återval och Olympia Snowe fortsätter representerar Maine. Det trista för det republikanska partiet är att dessa två kvinnor står väldigt långt till vänster i det egna partiet.

Några ord om det stundande valet

Det har gått nära en månad sedan mitt senaste inlägg här och presidentvalet ligger nu bara en dag bort. Att jag inte skrivit något är främst ett resultat av min egen lättja och att åtminstone presidentvalet ganska länge verkat avgjort.

John McCain hade några bra dagar i opinionsmätningarna efter republikanernas konvent och såg återigen ut att kunna ge Obama en hård match. Det var dock en kortvarig uppgång som försvann lika snabbt som den kom och det är nu svårt att se hur Obama kan förlora. Det intressanta blir vilka av de mest omtvistade delstaterna Obama vinner i. Kan Obama som förste demokrat sedan Lyndon Johnson vinna i Virginia och Indiana och har han verkligen ledningen i North Carolina? När det gäller Virginia tror jag att Obama tar hem deras 13 elektorsröster, medan McCain måste anses som favorit i Indiana och North Carolina.

Om presidentvalet inte bjuder på så stor dramatik, kan inte detsamma sägas om kongressvalen. Demokraterna verkar gå mot stora framgångar för andra gången på två år. Det är ytterst ovanligt att ett parti upplever två förödande kongressval i följd. Jag tror inte att det kommer att ske, men somliga demokrater tror att de kan vinna 9 eller 10 nya platser i senaten och 35 nya platser i representanthuset. Att demokraterna vinner minst 5 senatsplatser verkar dock stå klart. Inga sittande demokrater är hotade och demokraterna verkar gå mot seger i Virginia, New Mexico, Alaska (där senator Ted Stevens just fällts i en korruptionsrelaterad rättegång), Colorado (tvärtemot min tidigare förutsägelse) och New Hampshire.

Även i Oregon, North Carolina och Minnesota har de goda chanser att ta hem republikanska senatsplatser, men jag är fortfarande skeptisk när det gäller Minnesota. Den oberoende kandidaten Dean Barkley har tagit en del av demokraten Al Frankens stöd, medan senator Norm Coleman kunnat samla delstatens republikaner bakom sig.

Demokraterna har även vissa chanser i Kentucky, Georgia och Mississippi, men där är de demokratiska kandidaterna i klart underläge. Jag tror att alla de sittande republikanska senatorerna där blir kvar.

Min gissning är att demokraterna vinner sju nya platser i senaten (de fem jag först listade plus North Carolina och Oregon) och netto runt 15 platser i representanthuset (de kommer bl a att förlora den plats i Florida de vann för att den dåvarande republikanske kongressmannen Mark Foley var lite väl intresserad av tonårspojkar).

Vad innebär då detta? Framför allt att Barack Obama som president kommer att ha en stark (men inte överväldigande) majoritet på sin sida i kongressens båda kamrar. Han kommer åtminstone till en början inte ha några problem att få stöd för sina förslag. Det kommer också att finnas en stark vilja hos demokraterna att få igenom alla de reformförslag de pratat om men inte kunnat genomföra under tiden av republikansk dominans. Detta kan leda till ökade utgifter, men de dåliga ekonomiska tiderna och de stora underskotten gör att det ekonomiska utrymmet är litet, åtminstone under de två första åren. Frustration kommer helt säkert snart att uppstå i de demokratiska leden, om reformer läggs på is eller urvattnas.

Med runt 42 senatorer kan republikanerna i teorin stoppa delar av demokraternas agenda genom så kallad filibustring. Jag tror att det ytterst sällan kommer att bli verklighet. Med några kaffebjudningar i Vita huset kan nog mittenorienterade republikaner som Susan Collins och Olympia Snowe (som båda representerar Maine) fås över på demokraternas sida.

Valrörelsen 2008 har pågått i runt två år och är otroligt nog snart över, men många spännande saker återstår. Hur kommer demokraterna att förvalta sin nya dominans? Hur kommer republikanerna hantera sin roll som opposition? Kommer vi att få se någon förändring i partiets politiska inriktning och dess ledargarnityr?

Ännu ett republikanskt avhopp från senaten

Enligt The Politico kommer New Mexico-senatorn Pete Domenici inte att söka omval nästa år. Det innebär ytterligare problem för republikanerna, som kan få det svårt att behålla sina 49 platser i senatsförsamlingen, för att inte tala om att utöka dem. New Mexico är en s k "swing state", alltså en delstat som politiskt är delad ungefär på mitten. Ingenting säger att inte en annan republikan kan överta hans stol, men det här ökar republikanernas huvudbry inför nästa år, då flera andra av deras senatsplatser är i fara, samtidigt som de demokratiska senatorerna tycks sitta ganska säkert.

De senatsplatser som står på spel 2008 var det senast val till år 2002, då republikanerna gjorde ett fenomenalt bra val. Därför har republikanerna denna gång 22 senatsplatser som ska upp till omval, medan demokraterna bara behöver försvara 12. Situationen har gjorts värre av att flera republikaner bestämt för att inte ställa upp till omval och flera andra av deras platser kommer att bli föremål för intensiva strider mellan partierna. Demokraterna behöver å andra sidan (som det ser ut nu) bara vara riktigt bekymrade för Louisiana-senatorn Mary Landrieu, som mycket väl kan förlora sin plats.

I Virginia har den respekterade republikanske senatorn John Warner bestämt sig för att sluta. Den populäre demokratiske ex-guvernören Mark Warner (de är inte släkt) har förklarat att han ställer upp. Det är inte klart vilken republikanernas kandidat blir. Skulle Mark Warner vinna, då skulle Virginias båda senatsplatser tillhöra demokrater, samtidigt som guvernören Tim Kaine också är demokrat. Detta är lite anmärkningsvärt i en delstat som i presidentval inte gett sina elektorsröster till en demokrat sedan Lyndon B Johnsons jordskredsseger 1964.

I Nebraska kommer en annan brett respekterad republikan, Chuck Hagel, att gå i pension. Demokraten, ex-guvernören och ex-senatorn Bob Kerrey tros vilja ha hans plats och anses ha goda chanser att vinna, trots att Nebraska i presidentvalssammanhang är ett ännu starkare republikanskt fäste än Virginia och att hans motståndare lär bli Bushs f d jordbruksminister Mike Johanns. Det är dock inte helt klart att Kerrey ställer upp och utan honom förblir senatsplatsen med all säkerhet republikansk.

I Colorado har republikanen Wayne Allard bestämt sig för att sluta. Den demokratiske kongressmannen Mark Udall väntas möta den tidigare republikanske kongressmannen Bob Schaffer i november 2008. Colorado har på senare år blivit en allt vänligare plats för demokrater och Udall tros ha bäst utgångsläge.

Dessutom väntas det bli hård strid om de republikanskt hållna platserna i Minnesota, Maine, New Hampshire och Oregon. Troligen kommer fler delstater att bli slagfält i detta val, beroende på opinionsvindar, hur utmanarna sköter sig och oförutsedda händelser, vilket förstås också kan slå mot demokraterna. Grundtipset är ändå att demokraterna utökar sin majoritet i senaten med 2-5 platser.

En annan sak som är positiv för demokraterna i detta val är att de sannolikt kommer att ha betydligt mer att spendera på senatskampanjerna (liksom representanthuskampanjerna) än republikanerna. Demokraternas centrala senatskommité, som kan fördela pengar mellan olika kampanjer, hade för en månad sedan mer än dubbelt så mycket pengar netto som republikanernas motsvarighet. Detta förhållande lär förmodligen jämnas ut något innan valdagen 2008, men demokraterna lär hela tiden ha ett ekonomiskt övertag.