Ni vet säkert redan att John McCain under onsdagen förklarade att han tillfälligt avbryter sin valkampanj för att återvända till Washington och ge ekonomin sitt odelade fokus. Han uppmanade Barack Obama att göra detsamma samt - viktigast av allt - skjuta upp fredagens viktiga tv-debatt i Mississippi. Eller att han avbryter sin valkampanj är fel uttryck, då detta "avbrott" helt klart är en del av kampanjen. Genom att göra ett utspel där han vill framstå som den som sätter landet först ("Country first" är ju en kampanjslogan), tar ansvar och sträcker ut en hand över partigränserna, hoppas han kunna vända ett för varje dag dystrare opinionsläge. Några veckor innan ett val gör ingen politiker ett utspel som det här med annan avsikt än att vinna politiska poäng.
Den givna anledningen till "avbrottet" är att McCain och Obama nu behövs i Washington, då kongressen ska förhandla om finansminister Paulsons krispaket. Man kan fråga sig varför de behövs. Ingen av de två senatorerna tillhör kongressens ledarskap och ingen av dem har någon ekonomisk spetskompetens. Någon av dem kommer att bli USA:s president, så kongressens ledarskap har helt klart ett intresse av att diskutera detta enorma krispaket med dem, men varför McCain och Obama inte skulle kunna göra detta OCH använda 90 minuter av fredagskvällen åt att presentera sig för amerikanska folket är en gåta. Om deras närvaro i Washington är så viktig, saknas det i den staden inte tv-studios där debatten kan hållas.
Det är onekligen lite lustigt att McCain hoppas kunna ta initiativet i debatten genom att - skjuta upp en debatt!
Obama förhåller sig som väntat kallsinnig till McCains förslag, även om han inte var avvisande till tanken att de båda borde vara i Washington. På valturné i Florida sade han om debatten att det är just nu det amerikanska folket behöver få höra från den som kommer att få "hantera den här röran" och att en president inte bara kan skjuta upp allt annat för att något dyker upp. (Citatet från Obama - som jag ej översatt ordagrannt - är hämtat härifrån). Det skulle kunna bli en märklig situation om bara Obama kommer till debatten.
Visar inlägg med etikett ekonomin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekonomin. Visa alla inlägg
torsdag 25 september 2008
lördag 20 september 2008
Finansoron ger båda kandidaterna huvudbry
Politicos Jonathan Martin och Glenn Thrush förklarar i denna artikel varför den senaste veckans problem på finansmarknaden kan gynna Obama i valrörelsen. Det är förstås ingenting nytt eller särskilt häpnadsväckande. Ekonomisk oro innebär nästan alltid problem för det parti som för tillfället innehar 1600 Pennsylvania Avenue i Washington D.C., alltså Vita huset.
Även Obama har dock skäl att vara orolig inför det som nu händer. Han har, liksom John McCain, utfärdat löften som kommer att bli svåra att infria, vilket börjar bli tydligt redan innan valet. Oavsett vilken kandidat som vinner kommer näste president att få arbeta med mycket snävare budgetramar än deras respektive valprogram förutsätter.
Den amerikanska staten är kraftigt skuldsatt och den nuvarande administrationen har i dagarna sett sig tvungen att överta 100-tals miljarder i dåliga krediter från aktörer från finansmarknaden, vilket inte förbättrat situationen. Samtidigt kommer statens intäkter nästa år sannolikt att sjunka, då tillväxten avtar och finansoron direkt och indirekt påverkar intäkterna från flera olika typer av skatter. Båda kandidaterna vill säkert helst också undvika att ta stora pengar från Social Security-systemet, minska försvarsanslagen eller öka statsskulden ytterligare. I de första två fallen kan man dessutom förvänta att kongressen gör motstånd. Vad återstår då, annat än i det stora hela kosmetiska besparingar? Att slakta vallöften.
John McCain har bland annat lovat att permanenta Bushs skattesänkningar, som ännu bara är tillfälliga och upphör i olika steg under nästa mandatperiod. Dessutom har han föreslagit en rad utgiftsökningar, samtidigt som han vill balansera budgeten. Det kan bli svårt att få ihop om inte skatteintäkterna ökar rejält under 2010 och 2011. John McCain pratar mycket om hur han ska minska Washingtons slöseri med skattepengar genom att stoppa s k "earmarks", men i det stora hela är de en spottloska i en medelstor å och gör liten skillnad.
Barack Obama har lovat skattelättnader för medelklassen (de flesta som nu betalar statlig inkomstskatt), men dessa blir nu svåra att genomföra. Att upphäva Bushs "tillfälliga" skattesänkningar betalar dem inte när hela ekonomin är knagglig. Obama har också lovat en nästan allmän sjukförsäkring. Även om hans plan är mindre omfattande än många demokrater skulle önska är den ändå väldigt kostsam. Med en av demokraterna kontrollerad kongress kan det bli svårt att helt skrota detta löfte. Vi kan kanske förvänta oss att den urvattnas eller utformas så att den börjar gälla och därmed kosta pengar först under president Obamas eventuella andra ämbetsperiod. Detta skulle kunna vara ett senare problem om det inte vore så att det redan nu verkar oansvarigt med sådana utgiftsökningar.
Hur man än vrider och vänder på det, finansoron ger båda kandidaterna problem. Man ska aldrig underskatta politikers förmåga att vara ekonomiskt oansvariga, så kanske vinnaren satsar på att genomföra alla sina vallöften i en ekonomisk nedgång. I bästa fall satsar vinnaren på att bli en ny president Clinton och skrinlägger alla dyra reformer för att få ekonomin i balans.
Även Obama har dock skäl att vara orolig inför det som nu händer. Han har, liksom John McCain, utfärdat löften som kommer att bli svåra att infria, vilket börjar bli tydligt redan innan valet. Oavsett vilken kandidat som vinner kommer näste president att få arbeta med mycket snävare budgetramar än deras respektive valprogram förutsätter.
Den amerikanska staten är kraftigt skuldsatt och den nuvarande administrationen har i dagarna sett sig tvungen att överta 100-tals miljarder i dåliga krediter från aktörer från finansmarknaden, vilket inte förbättrat situationen. Samtidigt kommer statens intäkter nästa år sannolikt att sjunka, då tillväxten avtar och finansoron direkt och indirekt påverkar intäkterna från flera olika typer av skatter. Båda kandidaterna vill säkert helst också undvika att ta stora pengar från Social Security-systemet, minska försvarsanslagen eller öka statsskulden ytterligare. I de första två fallen kan man dessutom förvänta att kongressen gör motstånd. Vad återstår då, annat än i det stora hela kosmetiska besparingar? Att slakta vallöften.
John McCain har bland annat lovat att permanenta Bushs skattesänkningar, som ännu bara är tillfälliga och upphör i olika steg under nästa mandatperiod. Dessutom har han föreslagit en rad utgiftsökningar, samtidigt som han vill balansera budgeten. Det kan bli svårt att få ihop om inte skatteintäkterna ökar rejält under 2010 och 2011. John McCain pratar mycket om hur han ska minska Washingtons slöseri med skattepengar genom att stoppa s k "earmarks", men i det stora hela är de en spottloska i en medelstor å och gör liten skillnad.
Barack Obama har lovat skattelättnader för medelklassen (de flesta som nu betalar statlig inkomstskatt), men dessa blir nu svåra att genomföra. Att upphäva Bushs "tillfälliga" skattesänkningar betalar dem inte när hela ekonomin är knagglig. Obama har också lovat en nästan allmän sjukförsäkring. Även om hans plan är mindre omfattande än många demokrater skulle önska är den ändå väldigt kostsam. Med en av demokraterna kontrollerad kongress kan det bli svårt att helt skrota detta löfte. Vi kan kanske förvänta oss att den urvattnas eller utformas så att den börjar gälla och därmed kosta pengar först under president Obamas eventuella andra ämbetsperiod. Detta skulle kunna vara ett senare problem om det inte vore så att det redan nu verkar oansvarigt med sådana utgiftsökningar.
Hur man än vrider och vänder på det, finansoron ger båda kandidaterna problem. Man ska aldrig underskatta politikers förmåga att vara ekonomiskt oansvariga, så kanske vinnaren satsar på att genomföra alla sina vallöften i en ekonomisk nedgång. I bästa fall satsar vinnaren på att bli en ny president Clinton och skrinlägger alla dyra reformer för att få ekonomin i balans.
onsdag 17 september 2008
Kandidaterna och ekonomin
Med de senaste dagarnas ekonomiska turbulens, som följer på en period av stor ekonomisk osäkerhet, har ekonomin åter hamnat i centrum av nyhetsrapporteringen och politiken. Det är inte förvånande att båda presidentkandidaterna snabbt släppte reklamfilmer som återspeglar dessa händelser.
John McCain släppte under tisdagen en reklamfilm där han utlovar - hör och häpna! - mer regleringar för att skydda låntagare och sparare.
Detta är ett något inkorrekt budskap inom delar av det republikanska partiet, men det är ingenting nytt för McCain, som länge haft en populistisk ådra. Han har dock tyglat den för en mer traditionell republikansk inställning till ekonomin på senare år, så det är lite av den gamle McCain vi här får se.
Här är McCains film:
Barack Obama utlovar dock ingenting i sin film, annat än att han förstår att ekonomin är eländig. Istället syftar hans film till att utmåla John McCain som "out of touch" och att koppla honom till president Bush.
Detta är en begriplig strategi, då det parti som innehar Vita huset ofta straffas när ekonomin går dåligt. Att ständigt påpeka att John McCain är republikan är därför inget dåligt val. Just detta år finns det dock en svårighet, då John McCain inte kandiderar som "incumbent". Han är inte president eller vicepresident och måste inte svara för den nuvarande administrationens politik.
Vad Barack Obama behöver göra för att greppa initiativet är ett stort utspel med konkreta förslag, sådana som åtminstone verkar kunna hjälpa ekonomin. I skrivande stund försöker han i alla fall hjälpa sin egen kampanjs ekonomi genom att besöka "fundraisers" med Barbra Streisand i Kalifornien.
Nåväl, här är Obamas senaste bidrag till den aldrig sinande floran av kampanjfilmer:
John McCain släppte under tisdagen en reklamfilm där han utlovar - hör och häpna! - mer regleringar för att skydda låntagare och sparare.
Detta är ett något inkorrekt budskap inom delar av det republikanska partiet, men det är ingenting nytt för McCain, som länge haft en populistisk ådra. Han har dock tyglat den för en mer traditionell republikansk inställning till ekonomin på senare år, så det är lite av den gamle McCain vi här får se.
Här är McCains film:
Barack Obama utlovar dock ingenting i sin film, annat än att han förstår att ekonomin är eländig. Istället syftar hans film till att utmåla John McCain som "out of touch" och att koppla honom till president Bush.
Detta är en begriplig strategi, då det parti som innehar Vita huset ofta straffas när ekonomin går dåligt. Att ständigt påpeka att John McCain är republikan är därför inget dåligt val. Just detta år finns det dock en svårighet, då John McCain inte kandiderar som "incumbent". Han är inte president eller vicepresident och måste inte svara för den nuvarande administrationens politik.
Vad Barack Obama behöver göra för att greppa initiativet är ett stort utspel med konkreta förslag, sådana som åtminstone verkar kunna hjälpa ekonomin. I skrivande stund försöker han i alla fall hjälpa sin egen kampanjs ekonomi genom att besöka "fundraisers" med Barbra Streisand i Kalifornien.
Nåväl, här är Obamas senaste bidrag till den aldrig sinande floran av kampanjfilmer:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
