Konventen är nu historia och valrörelsen har börjat på allvar. Detta märks bland annat av att tonläget höjts och flera vanligtvis balanserade observatörer nu är ohejdat partiska. Det blir allt svårare att skilja kampanjmakares "talking points" från fakta och en enda opinionsundersökning kan ofta få stora rubriker, även när andra undersökningar visar på en långt mindre entydig trend.
Mina pauser från denna blogg har blivit olyckligt långa, men nu ämnar jag återvända och hoppas kunna skriva förhoppningsvis vettiga inlägg på på nära daglig basis, fram till valdagen och därefter.
Jag har inte mycket annat än goda saker att säga om svenska USA-bloggare som Mathias Sundin och Johan Ingerö, men jag hoppas kunna tillföra ett ytterligare perspektiv. Mitt perspektiv är att jag är en desillusionerad republikan och halvhjärtad Barack Obama-supporter som inte känner sig hemma i något av partierna. Jag är nästan lika kritisk mot demokraternas beroende av amerikanska lärarfacket som mot republikanernas beroende av kristna högern, även om dessa saker knappast kan jämföras. I handelsfrågan tycker jag demokraterna är rent pinsamma, även om Barack Obama verkar förstå (han nämnde faktiskt "anti-trade sentiments" jämte vapen och gud i sin ökända utläggning om bittra småstadsbor.)
Jag kan dock leva med (har jag något val?) både John McCain och Barack Obama som USA:s president.
Förvänta er ett allt mer ökat tonläge framöver. Förhoppningsvis ska jag emellanåt kunna vara en nyanserad röst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar